“…I mitt hjärtas brus jag ser dig, som en prick på horisonten där…” Den raden inleder den första låten på singeln EP Sjörapport som kom i höstas, en spännande singel som blandar jazz, visa, pop. Också sammansättningen av deltagare i det nystartade bandet Färden är speciell. Det är några musiker, en professor i filosofi och så konstnären Backa Carin Ivarsdotter. Det som förenar dem är att de är vänner från ungdomen. Dessutom är dottern Agnes med som solist och sjunger. Upphandlingsbryggan ställde några frågor till Ivarsdotter.
Hur kom projektet till?
EP Sjörapport med nystartade bandet Färden blev till när jag och Martin Gustafsson återsågs efter väldigt många år. När vi var unga spelade vi i samma jazzband men sen drog livet iväg oss på skilda vägar. Vårt musicerande gjorde dock att våra vägar möttes igen efter drygt 20 år. Det visade sig att Martin hade ett flertal geniala låt idéer som inte riktigt hade en fast form ännu. Vi sågs därför förutsättningslöst i min lilla musikstudio och Martin spelade in idéerna på kontrabas och piano . Jag arrade ihop dem till hela låtar och skrev text. Jag sjöng, spelade saxofon, melodika, dragspel mm. Jag tyckte dock inte att min röst var helt optimal i detta sammanhang då min röst passar bättre till rock och punk. Därför fick min dotter Agnes Ivarsdotter Pasche som nyligen gått ut Adolf Fredriks musikklasser sjunga. Så helt plötsligt hade vi ett klockrent sound. Trummor återstod och vi spelade in dessa i Seth Kapadias studio med trummis Martin Rosengardten.
Du har haft många roller här…?
Min roll är som textförfattare, arrangör, producent och musiker. Mina texter handlar ofta om livets förgänglighet. Att känna alla känslor som ingår i livet och våga landa i sin egen sorg. Men även att stanna upp och kanske få en glimt av lyckan. Jag skulle vilja citera DJ och musikkännaren Martin Alarik som precis beskriver det vi vill förmedla:
“Lunchmusiken sitter och lyssnar på Färdens Sjörapport för kanske fjärde gången på raken. Lyckan finns någon annanstans sjunger sångerskan i första låten Segel men också: släppa taget, ge dig hän och finnas här och nu. Och precis så låter musiken någonstans mellan jazz, visa och en nypa pop. Det finns säkert andra bilder men jag ser framför mig hur jag går upp- eller nedför trapporna i ett radhus på gränsen mellan Eriksberg och Norby. På mellanvåningen snurrar Jan Johanssons Jazz på svenska och det är första gången jag medvetet hör den. Kan det vara 35 år sedan? Sångerskan är långt ifrån född men det är hennes mormors trappsteg jag stannar till på.
“Ibland anses det extra fint med musik som ligger i tidens absoluta framkant, som låter som morgondagen. Inget fel med det men ibland kan man vilja en som ekar bakåt också utan att bli museal (inte för att det är något fel på museer). Här hör jag ett folkhem i vars efterdyningar jag växte upp och blev vuxen. I den mån man nu blir det. Det låter väl egentligen inte riktigt som vare sig Monica Zetterlund, Lill Lindfors eller Hasse & Tage men det kanske kan ge en fingervisning eller peka ut en väg. Mest låter det som en glänta i skogen, gamla trädgårdsmöbler, en brygga som behöver lite kärlek, sol som dansar fram, en fjärd som badar i sig själv, men också som den här nyfallna novembersnön jag ser ligga tunn på marken och taken. Solen skiner på den också och ganska långt borta sticker en ensam fortfarande ljusgrön trädkrona upp över sagda tak.”
Har du en egen favorit på EP:n?
Min favorit är Skeppet. Agnes röst är suverän där när hon sjunger i oktav. Både hennes djupa röst och höga sköra hörs samtidigt. Melodin är suverän i sin drömska känsla. Jag är även nöjd med min text där jag hyllar mörkret och sorgen.
“mörkret kommer, låt det få gro, i mitt hjärta där ska det bo. På skeppet får vi ro.”
Kontrabasen som spelas med stråke i kontrast till melokodikan och saxen är en vacker ljudbild…
Konst, musik, skrivande…hur kan man kombinera det?
Musik och konst kommer från samma plats i mitt hjärta. Kreativiteten är mitt jag och jag skulle inte kunna leva utan den. Jag väljer inte att skapa konst och musik. Jag måste. Skillnaden mellan konst och musik, för mig är dock att konsten är mitt levebröd. Jag har försörjt mig som konstnär sedan jag gick ut Konstfack år 2000. I stora offentliga konstprojekt har jag som konstnär ett stort ansvar. Materialen jag väljer måste passa på offentlig plats, det är budget, projektering, montering, skiss mm. mm. Att göra stora offentliga konstverk är ca 10% skapande och kreativitet. Resten är projektledning och praktiskt genomförande. Att vara konstnär är också ett oerhört ensamt yrke. Jag har i regel inga arbetskamrater.
Musiken är däremot motsatsen. Jag skapar alltid musik tillsammans med andra. I mitt musikskapande är ca 90% kreativitet och 10% roddande runt omkring med spelningar, fakturering, skivsläpp, distribution osv.
Men källa till det kreativa är densamma. För mig är källan ett flertal traumatiska upplevelser under min uppväxt samt annan sorg och elände som fortsatt hända genom livet. Jag sparar dessa upplevelser som en bank i mitt inre där de omvandlas till en oslagbar kraft och styrka som aldrig sinar utan bara fylls på och stärks för varje år.
Förresten, vilken musik inspirerar ditt konstskapande?
Jag har mycket musik som inspirerar mig. Bowie, Tom Waits, Nick Cave, PJ Harvey, Miles Davis, Ella Fitzgerald…men framför allt blir jag inspirerad av att själv musicera med olika människor i olika konstellationer. Jag spelar och sjunger punk, rock, reggae, country osv. De flesta av mina vänner är musiker och jag bli även mycket inspirerad av att gå på deras spelningar.
Berättat för Henrik Thorson januari 2024
Mer om Backa Carin Ivarsdotter
Länk till hennes hemsida med tidigare och pågående konstprojekt
Länk till andra band hon medverkar i:
Dewed
One Paper Kid
Hyrda Knektar
