I upphandlingsvärlden talas det ofta om påtalandeskyldighet. Om en leverantör ska få rätt mot en upphandlande myndighet när något fel har gjorts i upphandlingen måste leverantören ha påtalat felet i förväg, till exempel genom frågor&svar. Främst ett viktigt rättsavgöranden från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD 2022 ref 4 I och II) har visat att den här skyldigheten är avgörande för om man senare ska kunna föra talan mot myndigheten.
Domstolens synpunkt är att den som anser sig lida skada genom felet måste ha gjort försök att begränsa den här skadan genom att påtala felet i tid. Tanken är att en leverantör inte ska kunna komma i efterhand och ta upp fel som kunnat påtalas tidigare. Domstolen ser det här som ett sätt att minska antalet överprövningar.
Det kan till och med vara så att en leverantör inte kan klaga på ett fel i efterhand, även om felet påtalats av en annan leverantör i frågor och svar. Skyldigheten tycks alltså innebära att varje leverantör måste påtala det fel som redan påtalats, för att ha rätt att driva saken vidare senare. Det här kan man ju uppleva som extremt och i Svenskt Näringslivs rapport Påtalandeskyldigheten i offentlig upphandling skriver den erfarna upphandlingsjuristen Anders Asplund:
– Pendeln verkar alltså ha slagit över från den ena ytterligheten till den andra och ett problem har ersatts med ett annat.
Många tycker nog att den här trenden är överdriven och att ett påtalande av åtminstone en leverantör i frågor & svar skulle ge en generell möjlighet för andra att överpröva upphandlingen.
Läs rapporten från Svenskt Näringsliv i sin helhet här:
Läs också Ellen Hausel Heldahls inlägg på LinkedIN här
